Älskade Albin!

Ni är nog en del som undrat hur det är med finaste Albin?

Albin har flyttat för gott, nu får jag anstränga mig för att inte börja gråta.

Albin bor nu hos Elin & Pelle, mina valpköpare som även har vildas valp Astrid. De är helt klart de bästa hundägare jag vet och hundarna kommer alltid i första hand där.

Vissa av er känner till att Albin och Ebba inte alltid varit bästa vänner. Det började den 15 juni på min födelsedag.
Vi fick besök och rätt som det var så bråkade hundarna.
Det var första gången och vi blev totalt chockade.
De rök ihop tre gånger under den dagen så vi fick dra isär dem.

Jag bestämde mig för att inte plocka bort leksaker och ben för om man ska leva på det viset så har dem det bättre var för sig. Ibland kunde det dröja en månad mellan bråken och ibland ett par i månaden.
Vi tyckte inte det var speciellt farligt men när Neo flyttade in så blev det annorlunda.
De slog bara tre,fyra gånger sen Neo kom men ena gången så bråkade de vid soffan och landade uppe i soffan där jag satt med Neo i famnen och lyckades riva honom längs hela magen så han gallskrek! Det gjorde ont i mammahjärtat!
Man tror att hundarna betyder allt tills man får barn, hans säkerhet är viktigare än något annat.

Ingen av oss kunde föreställa sig ett liv utan honom.
Men den 20(?) dec rök de även ihop utomhus på en promenad och då fick jag nog!!
Efter mycket övertalning med Patrik gick han med på att lämna honom hos Elin i två veckor.

Då insåg vi vilket harmoni det blev här hemma.
Inte två spända hundar som slänger arga blickar eller morr.
Inga mer slagsmål! Vi kunde glatt få besök utan att vara rädda att hundarna skulle ryka ihop.

Än så länge va det ingen fara, de skadade inte varandra speciellt mycket fysiskt men psykiskt.

Dessutom kan det gå illa om Neo är på golvet och något skulle hände vid honom eftersom de inte har någon koll alls på sin omgivning när de väl slåss.

Dessutom har Ebba säkert lite ont i kroppen så det blir kanske värre.

Varför Albin fick flytta och inte Ebba är en självklarhet, hon bodde här först.

Hade det inte varit för Neo hade han aldrig fått flytta. För det hade gått att lösa.

Och vi hade aldrig annonserat ut Albin, de enda som vi kan tänka oss att ta över honom är Elin & Pelle. Dem enda som duger för oss.

Jag behöver inte skriva hur älskad och saknad Albin är för det kan ni inte missat när han bodde här.

Vi har redan träffat honom två gånger och han har det så bra där :) massa träning, långa promenader, bus med syrran och soff/säng mys :)








Såhär såg han oftast ut efter ett bråk. Men de va också allt.


- Posted using BlogPress from my iPhone