Att få bebis var det bästa som hänt oss men också väldigt påfrestande. Helt plötsligt har man en individ som helt och hållet vänder upp och ner på ens liv.
För att inte tala om hur osäker man känner sig och hur svårt det är som mamma att plötsligt bli så bunden till någon och något.
Jag tycker jag förberett mig bra, jag har frågat och studerat andras liv med en bebis men trots det var det inte alls som jag trodde.
Nu känner jag mig säker i rollen som mamma, Patrik och jag har börjat få koll på läget igen.
Nu njuter jag varje sekund av vår fina son.
Kärleken man har till sitt barn bara växer och växer, det gör nästan ont ibland hur mycket man känner för sitt barn.
Om Neo har fått mat, bytt blöja men ändå skriker, ja då gör det ont i mamma hjärtat. När man ser smärtan i blicken på Neo vid magknip så får man själv ont djupt in i själen.
Men magknipen är ju så sällan nu och då blir man bara lyckligare!
Jag har fått nya fina vänner, genom klassen och dem tycker jag sååå mycket om!!
Jag har knutit nya kontakter i föräldragruppen och de känns verkligen bra!
Jag älskar mitt liv, jag älskar min underbara sambo som har börjat denna resan med mig, jag älskar mina fina tjejer, vilda & Ebba, jag älskar min familj, mina vänner och jag ÄLSKAR min son!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar