Han skrek inte särskilt mycket, inte mer än vad man kunde sköta själv.
Det har varit si så där med matningen, han hänger inte på bröstet hela tiden.
När vi kom hem så var mamma, therese, Jonny och Melvin här.
Sen kom Carl och Elin en kort visit innan de åkte vidare till Göteborg. Har inte träffat dem sen förra sommaren så det var trevligt.
Sen kom Sandra med flickorna.
Sen kom farmor och farfar och till sist bror och helle.
Lite senare åkte alla utom mamma, Therese, Jonny, Henrik och helle. Mamma lagade mat till oss alla och jag ammade Neo.
Efter maten bröt stackarn ihop och bara skrek och skrek. Mina tårar rann och jag kände mig hjälplös, Patrik kände samma sak. Fy så hemskt det var :(
Efter många om och men så lugnade han sig och sover nu uppe på mitt bröst.
Hoppas inte det händer igen :(
Nu är det bara mamma,
Helle och Henrik kvar.
De stannar till tio.
Hoppas natten går bra.
Neo och pappa hissen på väg hem :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det ordnar sig, ska du se. Jag hade exakt samma känsla som du, men då hade vi inte fått amningen att funka än. Det tar lite tid att vänja sig vid att vara en liten familj.
SvaraRaderaHur reagerade vovvarna? :)
Duktiga ni är isabell! men så mycke besök ni haft.. puh, ni måste vara helt slut! allt blir nog bättre om några dagar när ni lärt känna er lille påg...:)
SvaraRaderastor kram Sandra Lö.... :)