söndag 28 november 2010

Mina syskon

Jag har två syskon, Therese och Henrik.
Therese är 29 år och Henrik är 26 år.

När jag vart liten så kom jag inte alls överens med storebrorsan. Han tyckte mest jag vart en jobbig skitunge och jag som beundrade honom ville ju alltid vara tillsammans med honom.
Jag kommer ihåg att henrik fick ta med mig hem till sina kompisar, ja även till sin flickvän!! Jag tyckte inte om att vara ensam hemma och mamma jobbade.
Ett roligt minne; När vi satt och åt middag hela familjen så brukade jag sparka till honom under bordet, han lådsades som ingenting men till sist så blev han förbannad och sparkade tillbaka, jag började gråta, mamma blev arg och henrik fick gå från bordet, HAHA!
Om han läser detta ; Minns du när du vart tvungen att hålla min hand när vi korsade vägar? Pappa tvingade dig till det. Jag vart jätte stor och kunde såklart gå över vägen utan att hålla honom i handen, men jag gav mig inte. Haha, henrik skämndes som tusan när han skulle hålla mig i handen offentligt.
Ja okej, jag erkänner.. jag vart sjukt jobbig men han vart väldigt elak så han förtjänar det :)
På äldre dar så har vi kommit bättre överens och det är ju skoj!



Therese är min stora syster, 7 år äldre än mig.
Hon har alltid varit väldigt beskyddande, vi har alltid kommit bra överens.
Vi har delat våra intressen ihopa, förut vart det hästar och nu är det hundar. Det är ju otroligt skoj, även om det inte blivigt så mycket på sista tiden
Hon hade tre hundar innan, då aktiverade vi dem och tillsammans och hon följde med på utställningar, träningar mm. Nu har hon bara en hund, Saga, som nöjer sig gott och väl med promenader.
Vi delar iallafall vårt stora intresse och tycker och tänker precis samma när det gäller just hund.
I framtiden ska hon skaffa en till hund, när Saga inte finns mer och då blir det nog mer träning tillsammans.
Therese har alltid varit som min bästa vän, inte bara en syster. Vi kan verkligen umgås hon och jag.



Det finns ju massor man kan skriva massor när det gäller ens syskon men nu tycker jag att det räcker.
Dem betyder iallafall oerhört mycket för mig och jag kommer alltid älska dem !!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar